Järfällapyramiden, det Adlerbergska/Schulzenheimska gravkoret vid Järfälla Kyrka
Restaurering 2005

Pyramiden sedd från söder. Foto Mikael Traung

Uppförd under mitten av 1750 talet, med största sannolikhet efter ritningar eller anvisningar av arkitekten Jean Eric Rehn utgör Pyramiden, som enda svenska ”äkta” naturstenspyramid en unik konstruktion. Nyss hemkommen från studieresa från Rom där Rehn bl. a studerat Cestiuspyramiden uppförd ett par årtionden före år 0, fick Jean-Eric i uppdrag av Adlerbergs änka att uppföra ett gravmonument vid Järfälla Kyrka. Något som torde ha varit ett utmärkt tillfälle för Rehn, som tidigare använt sig av pyramidmotivet i ett flertal teckningar att låta uppföra en naturstenspyramid efter konstens alla regler. Utmärkande för en ”äkta” pyramiden är att den
a) innehåller en underjordisk hålighet dvs en gravkammare; ett hypogeum b) att pyramidens sidor har en vinkel på ca 52º samt c) att den kröns av en homogen, i sig pyramidformad sten; en s k pyramidion.
Järfällapyramiden uppfyller samtliga av dessa tre krav, och vid den restaurering som genomfördes under sommaren och hösten 2005 visade det sig även pyramiden konstruktionsmässigt är helt uppförd i enlighet med egyptiska och romerska konstruktionsprinciper.

Skärning genom syd-nordlig axel. Inifrån koret leder en trappa av stortegel ner i den tunnvälvda gången under korets vägg. Den kvadratiska gravkammaren täcks av ett klostervalv och ovanför detta ses ett övre avlastande valv som samtidigt tjänstgör som ventilationskammare. Ritning Mikael Traung.

Gravkammarens klostervalv murad med nubbstensstora Roslagssandstenar. Foto Mikael Traung

Hypogeum
Gravkammaren är kvadratisk med ca 1,5 meter tjocka murade av kilad fältsten (granit och gnejs). Murarnas höjd är ca 2,4 meter, de avslutas med en ca 10-15 cm bred avsats där klostervalvet murat i tuktad roslagssandsten av nubbstensstorlek tar vid. Egypterna utarbetade en mängd olika varianter av ”falska” valv i sina tak- och tidiga försök till avlastande konstruktioner. ”Äkta” naturstensvalv sägs de ha bemästrat runt 700 f kr. Klostervalvet, en enkel valvkonstruktion över kvadratiska rum sägs dock först ha slagits av romarna så tidigt som under republikens sista skeden runt ca 80 f kr. Tillträdet till
gravkammaren sker genom en tunnvälvd gång under kyrkokorets grundmur. För att komma ner i denna gång måste en kalkstenshäll i korgolvet lyftas varvid en tegeltrappa med trappsteg murade av stortegel i rullskift kommer i dagen.

Skärning i väst-östlig axel i gravkammarens bakgrund ses den tunnvälvda gången in under korväggen. I grundmurarna ses de båda vertikala tilluftskanalerna och ovanför klostervalvet systemet med frånluftskanaler via en övre ventlationskammare/avlastande valv. Ritning Mikael Traung

Pyramiden
Jämfört med sina äldre släktingar de egyptiska och även Cestiuspyramiden är Järfällapyramiden blygsam i sin skala med sidor på ca 5,85 meter och en höjd av ca 4, 4meter.
Pyramidsidorna är klädda med planhuggna kvadrar av Roslagssandsten i totalt 10 skift pyramidionen ej medräknad. Kvadrarna är monterade mot en ”gjutmassa” bestående av sparstenar i knytnävs- till nubbstorlek framförallt Roslagssandsten men även sparsten av granit och gnejs påträffades i bruk. Sparstenarna var murade i skift vars höjd motsvarade beklädnadsstenarna. Analys visade att bruket bestod av ett svagt hydrauliskt (subhydrauliskt) kalkbruk med inslag av glimmer som visade puzzolanreaktion. Detta pekar mot att man använt en kalksten med högt innehåll av lera och olika blandskiktsmineraler, vilket ger ett svagt hydrauliskt bruk. Inget spår av alunskiffer påhittades i den analyserade biten, och tidsmässigt torde konstruktionen ligga precis före den tidsperiod då man började mala ner alunskiffer för att erhålla ett starkare hydrauliska bruk. Bruket innehöll ballast med kornstorlek upp till ca 10-15mm.

Med pyramidionen och 6 av de övre skiften demonterade ses konstruktionsprincipen med gjutmassa murad i skift med höjd motsvarande beklädnadsstenen tydligt.

Beklädnadsstenarna var såväl sträck- som bakåtkramlade med plattjärnskramlor. Plattjärnens dimension var ungefär 30 x 10mm med en fyrkantsdubb av dimension ca 20 x 20 mm, denna dubb blyades fast i stenens underkant. De yttersta ca 6 centimetrarna av de bakåtgående kramlorna (dvs de som sattes inåt i gjutmassan) var upp- eller nerböjda för att erhålla en ordentlig förankring. Längden på kramlornas plattjärn varierar i relation till gjutmassans tjocklek, järn så långa som 66 cm påträffades.

Sammantaget ger detta en bild av hur pyramiden uppfördes. Efter det att grundmurarna och klostervalvet stod färdiga lades de på plats tillhuggna beklädnadsstenarna upp och ner så att bakåtkramlan kunde blyas fast i underkant. Stenarna vändes och det första skiftet sattes på plats på de i grundmuren vertikalt inmurade hållarkramlorna. Mellan beklädnadsstenen och klostervalvets extrados torde sparstenarna ha kallmurats varefter bruket gjöts på.

Vid såväl gravkammarens klostervalv och det övre avlastande valvet, ungefär i anfanghöjd monterades kraftiga dragstag av fyrkantsstål dubbade ner i beklädnadsstenarnas. Dragstagens uppgift var att ta upp valvens horisontalkrafter. Då inga rester av fogbruk kunde spåras mellan beklädnadsstenarna antog vi att stenarna ursprungligen varit torrmonterade.

Ventilationssystemet
I beklädnadsstenarnas övre, indragna kantslag fanns i de nedre skiften två ursparningar i fasad mot väst och öst, högre upp fanns motsvarande ursparningar i samtliga väderstreck. Efter det att beklädnadsstenarna demonterats visade det sig att de nedre ursparningarna var placerad ovan vertikala tilluftskanaler ner genom grundmuren. Dessa mynnade ut i gravkammaren någon decimeter ovan golvnivå. De övre ursparningarna var mynningar för fyra kanaler som strålade ut från en i övre i gjutmassan välvd kammare. Denna kammare torde ha två funktioner, samtidigt som den fungerar som avlastning av de övre sten och bruksmassorna så kan den liknas vid en sorts ventilationskammare med uppgift att öka självdragets luftcirkulation.

Till vänster: Detalj av överkant beklädnadssten med sträck- och bakåtkramlor. Mängden järn i en stenkonstruktion från denna tid är ofta omfattande. Till höger: Foto taget inifrån det övre avlastande valvet och visar bl a en av de fyra ventilationskanalerna ut mot beklädnadsstenarna. Kanalen är ca 10×10 cm. Sparstenarnas storlek och även den grova ballasten i bruket framgår tydligt. Båda fotona © Mikael Traung.

Järfällapyramiden en byggnadskonstruktion med tusenåriga anor 
Det är inte bara Järfällapyramidens form och uppbyggnad med en gravkammare en pyramid med sidor med en lutning av 52° samt den krönande pyramidionen som förenar konstruktionen med sina äldre föregångare. Principen med extra avlastande valv ovanför gravkammaren är konstruktivt nödvändig, något egypterna tidigt insåg med tanke på den enorma egenvikt stenmassorna ovanför gravkammaren utövade på takkonstruktionerna. Även
om egypternas tidiga former av avlastande valv mer än 4 600 år på nacken inte utgjorde ”äkta” valv likt de i Järfällapyramiden fungerade de ju bevisligen ändå.

Metoden med en gjutmassa av större sparstenar systematiskt murade för hand och därefter övergjutna med bruk i skift motsvarande beklädnadsstenarna är en romersk konstruktionsprincip som framförallt möjliggjordes av användandet av pozzolanan (eller pulvis puteolana d.v.s. sand från Puteoli, den antika stad i närheten av dagens Neapel där pozzolanan först bröts i gruvor ett par århundrade för Kristus födelse) som tillsammans med kalken och sparstenarna (caementan) bildade den romerska betongen (Concretum). I detta fallet är det extra fascinerande att notera att den första bygganden där romarna först började med att mura upp concretumets sparstenar systematiskt för hand, likt är gjort i Järfällapyramiden istället för att som tidigare slänga ner stenarna planlöst mellan murskalen och sen gjuta på bruket sägs just vara i Cestiuspyramiden. Något som te x framgår av en sektionsritning av Cestiuspyramiden upprättad av Piranesi, där denna byggandsteknik framgår tydligt. Kanske såg Rehn denna ritning i Rom?

Pyramiden efter restaurering, sedd från sydost. Ett antal beklädnadsstenar var i så pass vittrat skick att de byttes mot ny Roslagssandsten, på vissa ställen lusades även mindre bitar i. Av skillnaden mellan de nya och äldre stenarna kan man ana hur pyramiden såg ut när den stod färdig 1762. Foto Gunilla Nilsson, Stockholms Länsmuseum.

Organisation vid restaureringen 2005

Beställare: Järfälla Kyrkliga Samfällighet Thomas Waltin
Projektledare/projektör sten: Mikael Traung
Konstruktör: Krister Berggren byggkonsult AB
Antikvarisk kontrollant: Gunilla Nilsson, Stockholms Länsmuseum
Entreprenör: Sh Bygg sten o anläggning

Adress: m.t restaurering Kungsholmsgatan 34 112 27 Stockholm
Mobil: 070 − 775 12 19
E-post: mikael@restaurering.se